Safetystories steg för steg

Om möjligt, gör Safetystories tillsammans med en vuxen som barnet känner sig trygg med. Berätta kort om Safetystories.

Bjud in barnet att berätta sin historia om vad som har hänt. Låt henne göra det genom att använda små figurer eller genom att rita bilder. Du behöver inte fråga efter detaljer.

Fråga bara:

• Var är du?
• Vilka var där?
• Vad hände?

Fråga sedan:

• Vad kände du?
• Var i kroppen kände du det?

Bjud in en trygghetsperson – eller ett djur – in i minnet. Det kan vara en person som finns på riktigt, som var där eller inte var där, en person från en film, Jesus, en ängel eller ett djur. Fråga vad personen gör och säger. Fråga hur det känns i kroppen när trygghetspersonen för in trygghet genom sina handlingar och ord.

Fortsätt att fråga vad trygghetspersonen gör och säger tills det känns ”klart”, tills det känns som att inget mer behöver hända.

Observera och fråga om det finns något barnet känner att hon behöver göra med kroppen. Uppmuntra henne att låta kroppen göra det. Det kan vara någon form av skakning, skydd, springa eller slåss, och en ”triumfhandling” – en rörelse barnet ville och behövde göra i stunden men inte kunde. Gör rörelsen, och kanske även ropa, tillsammans med barnet flera gånger. Långsamt och snabbt.

Om barnet blir mycket känslosamt eller upprört, jorda och stabilisera henne genom att låta barnet röra på kroppen. Ni kan också ta en paus och dricka lite vatten, eller gå ut en stund.

Nu är det dags att berätta historien tillbaka för barnet, inklusive den nya tryggheten. Du kan börja strax innan det traumatiska hände, eller så tidigt som vid hennes födelse. Börja med ”Det var en gång …”. Berätta kort om det traumatiska och förstärk berättelsen om den nya tryggheten. Berätta sedan att det är över, och lägg till tidslinjeberättelsen om vad som hände efteråt. Gör berättelsen magisk och dramatisk. Inkludera de budskap barnet behöver höra: att hon är normal, att det inte var hennes fel, att hon agerade bra och modigt, att hon är vacker och att ingen ska behöva uppleva något sådant.

Hjälp nu barnet att hitta strategier för hur hon kan hantera en liknande situation igen. Prata om hur ni kan fira att det är över och att hon klarade det. Se till att barnet känner sig tryggt och har en känsla av tillhörighet, glädje, kraft och hopp.

Prata inte för mycket efteråt. Se till att barnet får något att äta och dricka. Förklara att barnet kan vara mycket trött efteråt, i ett par dagar.

Senare, kanske vid ett annat tillfälle, kan ni tillsammans utforska vilka tankar och föreställningar barnet började tro på som inte längre är hjälpsamma, och hitta mer hjälpsamma tankar och föreställningar. Ni kan också utforska vad barnet har förlorat och hitta sätt att sörja dessa förluster.

Ulrika Ernvik